Miosliv

Hen - i Kivi & Monsterhund

Publicerad 2012-02-02 19:38:10 i Genus,

Sen jag fick barn har noterat hur hett ämnet Genus är och jag tycker det blir mer och mer intressant att följa med i diskussioner, bland annat hos Bambi & LadyDahmer.

Jag gjorde ett stort arbete i Samhällskunskapen förra terminen som gjorde att jag
grävde lite mer i ämnet och jag kom fram till att jag har en rätt neutral syn på könsrollen och jag tror det är mycket tack vare min uppfostran; När andra barn tog på sig lucialinne, pepparkakskläder och tomtekläder
ville jag ha på mig en blommig oútfit, och det fick jag.

Så var det hemma, mamma och pappa var inte så petiga med vad som var pojkigt eller flickigt,
var det helt och rent så dög det! och många gånger har vi fått välja själva. Lite av det känner jag av när jag läste om boken nedan, hur viktigt det har varit för min syn på Genusfrågor.

Det är vi vuxna som följer normen, vi komplicerar det genom att anpassa oss själva och våra barn efter samhällets regler och jag är rätt säker på att eftersom  jag hade en rätt fri syn och åsikt gällande kläder
när jag var liten, så gör jag inte det till en stor sak om Charlie vill leka med "tjejgrejjor", klä sig "flickit" eftersom han är ett barn och inte ett kön! Och hans egna vilja betyder.


I Kivi & Monsterhund använder sig författaren Jesper Lundqvist inte av hon och han, utan Hen - detta för att slippa en könskategorisering av barnen;

"-Jag vill ge barnen en könsneutral figur att relatera till.
Ett barn är i första hand barn och inte han eller hon. I min bok kan alla identifiera sig med Kivi och man slipper gå omvägen och fundera över om Kivi är en tjej eller kille. För mig är hen ytterligare en möjlighet att använda språket. Jag kan ta bort en del känslor som inte är intressanta i sammanhanget."
säger Jesper till Aftonbladet.

Detta är en bok som jag kommer köpa!



Jag kom på mig själv häromdagen sitta och "märka" saker i böcker ifrån min barndom,
hur tydligt man könsplacerar alla karaktärer, bla läste jag Peter Pan för Charlie och
är osäker på om jag ska göra det i framtiden, där framställs banens mamma väldigt fel.
Jag ska faktist ta upp detta i nästa inlägg om Genus tänkte jag...


Säg era åsikter NU!

Kommentarer

Postat av: Alicia - Borrelia & Fobi

Publicerad 2012-02-02 23:40:50





Jag ser det som att det finns två läger som bidrar till att den här debatten är så stor.

1. De som vill att det ska vara som ”det alltid varit” och är rädda för att tjejer kanske vill leka med killsaker, eller killar med tjejsaker och DET skulle ju vara fruktansvärt, för då kanske de inte får någon koll på vilket kön de egentligen är (eeeeh?).

2. De som blir upprörda för att somliga uppfostrar killar och tjejer olika, för alla ska ju få vara PRECIS som de vill och så är de rädda att man därigenom tvingar in barnen i vissa roller (eh ja de ska få ha de intressena de vill, men är det därför dessa personer tycker att alla ska stöpas i exakt samma form istället för i två olika former...? Det går ju emot sig självt).



Att ett "hen" nu finns tycker jag bara är fånigt, till vilken nytta är det? I dagens samhälle finns det redan miljontals val man måste göra, folk blir mer och mer stressade till följd av alla möjligheter och val, ska vi nu gå så långt att man till och med måste välja vilket kön man är? Var det inte väldigt skönt att någonting i världen hade sin ordning åtminstone?

Och vadå hen?

Man är fortfarande kille eller tjej till sitt kön, man kan ju ha vilken personlighet eller intressen som helst oavsett vilket kön man har. Men ja, killar och tjejer är OLIKA, är det så hemskt? Varför förneka det eller försöka påverka det istället för att bara låta barnen - oavsett kön - vara som de är och gilla vad de gillar? Sen om vissa killar tycker om att leka med barbie eller vissa tjejer med bilar, so what – de är fortfarande tjejer ELLER killar oavsett vad de gillar? Eller?

Ska vi för att vi är så rädda för det ena eller det andra skapa något som är helt neutralt. Det är verkligen inte naturligt och jag tror inte ens att det går, vi bara krånglar till allting!

Jag blir upprörd, för det känns så onödigt att ge de barn som växer upp ännu mer val. Genom att försöka ta bort stressen och pressen kring att barnen ”ska” vara killiga eller tjejiga – för att alla kanske inte passa in i den ”mallen” - så tror jag att vi skapar ännu mer stress och press…



Postat av: Genderbender

Publicerad 2012-02-07 11:03:14

Alicia, dina argument är väldigt vanliga. Men en sak jag vill att du ska fundera över är, hur vet du om du träffar en man eller en kvinna? Tittar du i byxorna på dem eller använder du dig av klädstil, kroppspråk, intressen eller om de är riktigt androgyna hur de tilltalas som hon eller han. Kön är socialt konstruerade och vi lever inte i ett jämställt samhälle hur gärna vi än vill. Problemet med kategorier som kvinna och man är att, precis som du bevisar, folk tror att skillnaderna mellan dess grupper är större och mer betydelsefulla än mellan dem. För varje person med vagina som gillar att raka benen eller att föda barn eller att jobba inom vården finns det en person med vagina som inte vill ha detta och måste kämpa för sin rätt att inte bli pressad av samhälle in en sådan stereotyp. För varje person med penis som tränar fotboll, gillar öl och jobbar på volvo finns det en person med penis som inte gillar det, eller kanske till och med en person med vagina som gillar det.



Visst i ett perfekt samhälle så är barnen oskldig varelser som inte blir influerade av något komplicerat förrän de fyller 18. Men tyvärr är det inte så... hur man talar till barn, hur mycket uppmärksamhet man ger dem , vilken sorts uppmärksamhet man ger dem, vilka saker man föreslår etc påverkas av vår förståelse för om det är en "flicka" eller "pojke". Det finns meterlånga staplar av avhandlingar kring detta. Så, vi är olika säger du, vi med vaginor och de med penisar, vad förväntar man sig om man växer upp med olika förutssättningar, men du jag slår vad om att trots att vi två båda har vaginor, och tom definierar oss som kvinnor så är vi satans olika med, kanske till och med mer.



Sååå att låta barnen växa upp med samma sorts respekt, omsorg och lyhördhet för sina känslor och önskningar är inte att stöpa "alla i en form" det är att ge barn en solid bas att stå på så de själva kan välja om de vill raka benen, eller dansa balett, eller spela fotboll, eller lära sig mekanik eller alltihopa på samma gång!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Hanna

Mamma. Fotograf. Skådespelare. Livsnjutare. Geocachare. Miljömedveten. Kontakt? https://fotografenhannaellenor.wordpress.com för mer info!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela