Delade
Något som jag tycker är otroligt jobbigt är att jag och Magnus tycker väldigt olika i uppfostran, vilket är helt normalt, jag vet flera som pratar om detta.. men det märks tydligt nu när Charlie har börjat trotsa väldigt mycket och har möjlighet att verkligen säga vad han vill.
Magnus är mer bestämd än mig och har en mer "bestämd" ton om Charlie inte gör som han vill och han blir arg på Charlie om han inte lyssnar, men istället vill han ha Charlie bredvid sig när han ska natta honom (i soffan eller sängen).
Jag tycker tvärtom, att man inte behöver ha en arg/bestämd ton emot Charlie utan att man ska motivera honom att få göra saker han tycker om, typ att han får två möjligheter som han själv kan välja emellan istället för att säga "ta den" och om han inte gör det så blir det den bara för att jag tycker det... Istället är jag mer bestämd när det gäller nattning, jag lägger Charlie i sin säng, släcker lampan, säger "godnatt, mamma älskar dig" och stänger dörren, och det fungerar!
Jag tror inte på att det är en posetiv sak att "hota" och säga att "nu får du gå och lägga dig i din säng" bara för att han inte lyssnar, snarare motiverar detta honom till att inte alls lyssna och göra precis tvärt om än det vi ville ifrån början..
Givetvis pratar vi om detta men jag känner att vi inte riktigt möts här...
Så ni småbarnsföräldrar, känner ni igen er? hur har ni det hemma?
