Oro
Igår var en helt vanlig dag, Mio sprang omkring och lekte och småpratade och vi tog det mest lugnt med vardagsbestyr. Tills jag upptäcker att en liten Mio klättrat upp och sträckt sig så han kommit åt sin Brickanyl medecin som brukar stå vid vår bänk bredvid sängen. Sagt och gjort, vi visste inte hur mycket han hade fått i sig men gott tyckte han tydligen det var. Vi läste om biverkningar och väntade ifall det skulle bli några, Magnus tog regelbundet pulsen som ökade. Så vi åkte in till akuten där vi kom in till ett undersökningsrum direkt, där togs pulsen som var strax under 200 alltså hjärtklappning och blodsockret var på 13. Han hade alltså surplat i sig mer än vad vi trodde, troligtvis 50 ml enligt blodproverna. Det gjordes EKG och sen fick han dricka KOL som skulle absorbera brickanylen, han tyckte om det i början men i slutet ville han inte ha mer. Han skakade en hel del och var speedad under dagen. Jag försökte hålla lugn mask för hans skull men mina nerver och min oro var på höga höjder.
Vi blev vidareskickade till barn- avdelningen där han fick ett eget rum, ett jätte mysigt rum och underbara sköterskor! Vi hade kopplat in en sak runt hans fot som mätte pulsen som sakta men säkert gick neråt under dagen, Magnus och jag höll såklart koll på hans andning hela tiden och det kändes skönt att veta att sköterskorna var precis utanför dörren ifall situationen förvärrats. Sen fick vi veta att vi skulle spendera natten där för observation, så jag åkte hem och packade en väska medans Mio sov bredvid sin far. Sen var han vaken en stund och tog sig ett bad, sen la vi oss för att sova och då åkte Magnus hem då bara en förälder fick sova där. Men en timme senare var den energi till tusen! en utav biverkningarna av medecinen. Vi gick omkring på avdelningen och tittade runt, pratade, kollade på film och åt lite mat. Sen vid 01.00 inatt somnade han och sov med jämn och fin puls till 09.00, jag var vaken inprincip hela natten. Vid 09.00 kom Magnus tillbaka och vi åt lite frukost, alla värden såg bra ut så vi fick åka hem =)
Idag är han sitt vanliga jag! detta har varit det värsta dygnet i mitt liv och jag har aldrig varit så rädd, medecin ska vara inlåst... precis som vi redan haft inlåst allt annat flytande, utom dendär förbrummade flaskan! Men det slutade väl som tur var!
Återigen, jag är så tacksam till alla söta sköterskor på 22:an! man förstår verkligen vad man får tillbaka med att arbeta inom detta yrke!
Vi blev vidareskickade till barn- avdelningen där han fick ett eget rum, ett jätte mysigt rum och underbara sköterskor! Vi hade kopplat in en sak runt hans fot som mätte pulsen som sakta men säkert gick neråt under dagen, Magnus och jag höll såklart koll på hans andning hela tiden och det kändes skönt att veta att sköterskorna var precis utanför dörren ifall situationen förvärrats. Sen fick vi veta att vi skulle spendera natten där för observation, så jag åkte hem och packade en väska medans Mio sov bredvid sin far. Sen var han vaken en stund och tog sig ett bad, sen la vi oss för att sova och då åkte Magnus hem då bara en förälder fick sova där. Men en timme senare var den energi till tusen! en utav biverkningarna av medecinen. Vi gick omkring på avdelningen och tittade runt, pratade, kollade på film och åt lite mat. Sen vid 01.00 inatt somnade han och sov med jämn och fin puls till 09.00, jag var vaken inprincip hela natten. Vid 09.00 kom Magnus tillbaka och vi åt lite frukost, alla värden såg bra ut så vi fick åka hem =)
Idag är han sitt vanliga jag! detta har varit det värsta dygnet i mitt liv och jag har aldrig varit så rädd, medecin ska vara inlåst... precis som vi redan haft inlåst allt annat flytande, utom dendär förbrummade flaskan! Men det slutade väl som tur var!
Återigen, jag är så tacksam till alla söta sköterskor på 22:an! man förstår verkligen vad man får tillbaka med att arbeta inom detta yrke!
